En blogg i hörselvärlden

När jag skriver om Hörselskadades Riksförbund (HRF) går mina tankar ofta bakåt i tiden. I september 1975 ”beslöt” den dåvarande finansministern Gunnar Sträng ”efter samtal” med dåvarande Landstingsförbundets ordförande och partibrodern Kurt Ward, att landstingen skulle ta över kostnaderna för handikapphjälpmedel. Det var en vårdpolitisk bomb, som inte försiggåtts av utredningar och överväganden. Gunnar, som den Rikshushållare han var, tyckte nog att det var snett att en part (=Landstingen) skrev ut hjälpmedel, som staten sedan betalade. Gunnar gav frikostigt, om jag minns rätt, 27 kronor per landstingsinnevånare, som kompensation för överflyttningen.

Jag hade då precis tillträtt som chef för LIC (Landstingens Inköps Central) Hjälpmedel, där LIC Audio ingick. På den ”gamla goda tiden” fungerade systemet så, att alla hörapparater som såldes i Sverige, skulle godkännas och testas av KTH (på den tiden = Bertil Johansson). Socialstyrelsen (var på den tiden lika med Svante Berg) fastställde listan över godkända hjälpmedel inklusive hörapparater. Priserna på handikapphjälpmedel godkändes av Utrustningsnämnden för Universitet och Högskolor ,UUH, (var lika med Sixten Fors). Alla hörcentraler beställde samtliga hörapparater, oavsett fabrikat, från LIC, som utförde en leveranskontroll av produkterna. Alla ”klagade” men alla var nöjda. Leverantörerna ”klagade” över testerna vid KTH och att LIC ”monopoldistribuerade”, men var i stort nöjda. För ”besväret” sponsrade LIC ”Audiologgruppen”, där alla ”stora” audiologer ingick. ”Don’t rock the boat”. Nu hade Rikshushållaren skakat på båten!

På Landstingsförbundets Kongress 1976 i Helsingborg beslöt Kongressen enhälligt att skapa Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolag (SUB). Jämför gärna namnet med namnet Landstingens Inköps Central. SUB tillkom enligt handlingarna för att bevara det ”unika och välfungerande systemet” inom svensk hörselvård. Även andra handikapphjälpmedel skulle senare, enligt direktiven, upphandlas av SUB, men huvudsyftet var glasklart.

SUB, som till 25 % ägdes av LIC i starten, gav sig med LIC och HI, som då hette Handikappinstitutet, ut på säljturné. Avsikten var att landstingen skulle köra vidare på riksomfattande avtal som SUB, istället för UUH, tecknade. För att göra övergången smidig blev Sixten Fors VD i SUB.  Gör inga egna avtal med hörapparatleverantörerna och köp inte direkt från dem apparater som inte godkänts av KTH.

I kampanjen deltog SUB:s chef Sixten Fors och deras inköpschef Lennart Borgström, tillsammans med Jan-Peter Strömgren från HI och Bertil Allard från LIC. Vi lyckades bra! Systemet inom hörselvården räddades för många år framåt!

Senare brakade systemet. Vissa landsting inte bara trodde, utan visade att man kunde, handla upp hörapparater billigare än SUB. ”Priset” var ett mycket begränsat sortiment av hörapparater och över tiden blev priserna allt lägre och urvalet allt torftigare. SUB hade aldrig kunnat lämna volymgarantier och därför blev deras upphandling mer som en mycket rättvis meny prislista a la Råd och Rön där hörcentraler och andra plockade vad man ville.

För ungefär tio år sedan satte EU stopp för upphandlingar a la SUB, ett faktum som Svensk Teknisk Audiologisk Förening (STAF) inte noterat i sitt remissvar på Fritt Val eftersom man föreslår just ett sådant system.

Jan-Peter Strömgren (JP) och jag blev, sedan den tiden, personliga vänner. När JP lämnade HI i befogad bitterhet fortsatte vår vänskap. JP hade hoppats att bli chef, men man valde den mer politiskt korrekta Eva Jakobsson, som ville göra HI till ett ”Funktionshindrades Konsumentverk” som höll de otäcka företagen långt ifrån sig.

JP blev konsult men planerade även att starta en sjukvårdsaffär. Vi höll hela tiden kontakt som personliga vänner. Som en ödets ironi blev JP, i konkurrens med bland andra Eva Jakobsson, förbundsordförande i HRF år 2000. JP och jag umgicks privat i viss omfattning. JP pratade då med mig om att starta HRF Hörteknik. Jag avrådde bestämt. Orsaken var enkel. Jag hade erfarenhet från bland annat LIC, där målsättningen inte bara var att tjäna pengar med verksamheten. Företaget ägdes av landstingen som bevakade sina intressen. Det är svårt att vara landstingsråd i Y-län och styrelseledamot i LIC, när LIC vill lägga ner en fabrik i Y-län och flytta tillverkningen utomlands för att det var bäst för företaget.I början på sjuttiotalet hade många handikapporganisationer egna säljbolag, men man insåg att intresseorganisation och business inte gick hand i hand, så man la ner eller sålde sin affärsverksamhet.

LIC kunde, precis som HRF Hörteknik idag, förlora pengar och skylla på ”större mål och visioner”. När jag 2006, utan någon som helst orsak i min relation med JP, köpte LIC Audio (=Hörsam) kom JP:s och mina vägar att uppenbart korsas igen på allvar. Vi träffades och pratade mycket och ofta om hur ”vi” skulle kunna förändra svensk hörselvård.

Våra vägar skildes 2010-01-18 när vi efter en som vanligt trevlig middag på Stockholm Fisk, hade helt olika uppfattning om vad vi diskuterat och enats om. På den tiden hade man i SLL just startat med Fritt Val. Avesina hade sedan 2008 ett privat monopol på hörapparatutprovning som man grovt misskötte. Köerna var gigantiska! HRF i Stockholm och dess ordförande Jan Lamby hade under två år inte på något sätt invänt mot Avesinas sätt att grovt missköta hörselvården. Svenska Audiologiska Sällskapet (SAS) sa aldrig någonting, trots att eländet pågick från 2008-01-01 till 2011-11-30. JP och jag var på kvällen 18 januari, enligt min åsikt, överens om att HRF borde sätta ned foten och berätta om hur illa Avesina tog hand om de hörselskadade i SLL. Istället skriver JP ett brev 2010-01-20 till SLL där han och Stockholms HRF:S Jan Lamby uppmanar SLL att avbryta verksamheten med Fritt Val på Hörsel. Inte ett ord om Avesina! Jag har sällan eller aldrig känt mig så besviken och lurad. Jag skrev ett mail till JP, Gud må förlåta mig somliga rader, som ledde till att SLL skulle avsluta avtalen med Hörsam, eftersom vi var kritiska till HRF.

Om du inte tror mig skall jag gärna förmedla de handlingar jag begärde ut från SLL, men det får vara glömt. Däremot kan jag aldrig förstå min vän som jag garvade med om pamparna i världen, och som nu ”motvilligt” låter sig omväljas i Västerås. Om så sker har han varit HRF:s ordförande 2000-2016. Jag skall med intresse notera hur Agneta Österman, ny i HRF:s styrelse enligt valberedningen, röstar i valet av ordförande. Enligt hennes egen paroll är målsättningen ”förnyelse och föryngring”. JP måste vara en självklar kandidat! För övrigt kan jag notera att när Jan Lamby avgick ur HRF styrelsen i Stockholm 2010, kastade man in ”ungtuppen” Lars Lindèn, som jobbade på HI ihop med JP på sjuttiotalet. Nu gör Jan Lamby comeback i HRF Stockholm i styrelsen igen! Kul Agneta med föryngring och förnyelse!

Jag skall återkomma till HRF kongressen i några bloggar, men ville ge lite bakgrund först.

På Valborg inledde vi kvällen som vanligt med att lyssna på manskörens vårsånger på Terasstrapporna. Det är en härlig tradition som jag har med från barndomen, men då sjöng kören från Nyköpings Högre Allmänna Läroverks trappa. Dit skall jag återvända på lördag för att fira 50-årsjubileum av studentexamen. Om man räknar nu levande, kommer ungefär två tredjedelar av klassen. Kul! När jag igår tittade på TV4 och hörde Lunds studentsångare, stördes min upplevelse av remissvaret på Fritt Val av Universitetets Rektor.

Läser vidare bland remissvaren på Fritt Val och fastnar återigen för Svensk Teknisk Audiologisk Förenings (STAF) svar.

Under utredningens gång har inga organisationer som företräder professionerna inom hörselvårdsområdet rådfrågats. Däremot har möten hållits med branschorganisationen Svensk Hörsel (avsnitt 1.2). Utred­ningen har därmed i alltför stor omfattning förlitat sig på information från dem som förväntas tjäna pengar på att ”Fritt val av hjälpmedel” införs.

Har STAF ”glömt” att SAS ( en av undertecknarna var Arne Leijon) skrev till utredarna 18 november 2011. Även Anders Jönsson i STAF skrev 24 oktober till utredarna.

Den som betalar för hjälpmedelsförsörjning (landsting och regioner) måste följa upp vilka hjälpmedel som förskrivs eller provas ut. Det är oacceptabelt att man inom ramen för skattefinansierad vård i efter­hand inte kan kontrollera vad som har förskrivits.

Är detta en uppmaning till svensk hörselvård. Svensk Audiologi har inte på trettio år orkat/kunnat upprätta ett kvalitetsregister som visar vad STAF frågar efter! Nu har Hörselbron startat ett hörapparatregister som motsvarar STAF.s önskemål. Där deltar de privata audionommottagningarna i Stockholm och Skåne plus Örebro, Östergötland och Västmanland. Inga andra landsting deltar eller planerar att delta, utom Uppsala som även de har Vårdval. Det är den offentliga svenska hörselvården som sviker kvalitetsregistren!

Vissa pri­vata audionommottagningar tillhandahåller ett eget sortiment som är upphandlat till förmånliga villkor. Detta innebär att det s.k. ”fria sortimentet” i praktiken innebär att utprovarföretaget ”fritt” kan rekommen­dera de hjälpmedel som ger störst vinst för företaget. . Vi riskerar att gå från ett begränsat sortiment av hjälp­medel (landstingens/regio­nernas upphandlade sortiment, utvalt för att ge bra prestanda till ett så lågt pris som möjligt) till ett annat begränsat sortiment (de privata audionommottagningarnas sortiment, utvalt för att ge så god vinst som möjligt för företaget).

Om STAF tagit reda på fakta, genom att läsa Audionytt eller min blogg, kunde man fått veta hur systemen ser ut i både SLL och Skåne. Audionommottagningarna visar enligt avtalet med både SLL och Region Skåne, såväl det egna som det offentligt upphandlade sortimentet. Region Skånes revision av företagen visar att företagen även följer den delen av avtalet!

Det som jag tycker är rent oanständigt hittar jag i fyra remissvar. SAS, STAF, HRF och Lunds Universitet. De menar att legitimerade audionomer inte klarar av att hålla sin yrkesetiska kod i privat tjänst

Värst är Rektor i Lund:

Speciellt gäller detta de förändringar som förvandlar behandlare till säljare och patient till kund. Förslaget redovisar inte etiska hänsyn som blir mycket centrala när behandlare blir säljare och patient blir kund. (Med behandlare avser Rektor audionom).

Shylock i Köpmannen i Venedig måste betraktas som en ren amatör, som har mycket att lära av svenska audionomer i privat tjänst, enligt Rektor för Lunds universitet!