I ett debattinlägg i Dagens Medicin skriver Konrad S Konradsson,docent, överläkare, Akademiska sjukhuset i Uppsala och Hans Christian Larsen, docent, överläkare, Akademiska sjukhuset:

Vi är faktiskt ensamma i världen med det ”butikssystem” vi nu inleder. Ett kostsamt experiment där vi lägger en stor del av ansvaret på den person som har funktionsnedsättningen. Är det vår avsikt?

Nu är det faktiskt så att i hela världen, med undantag av Nordkorea och Kuba har man privata audionommottagningar som personer med hörselnedsättning är klienter till inom landets försäkringssystem. Det var Sverige och England som var avvikande, men i båda dessa länder öppnar man nu upp för privata audionomer och bryter det offentliga monopolet. Jag hoppas så här på Äldreåret 2012 att Uppsalaläkarna delar den etiska koden för audionomer. Audionomen skall respektera och främja patientens rätt till personlig integritet och självbestämmande.

Igår såg jag på Gokväll på TV och hörde Bob Hund och Tomas Öberg framföra Tinnitus i hjärtat:

Vi har tinnitus
i hjärtat
på grund av imorse
Vi hör signaler
vi inte förstår
som väcker känslor vi inte förmår

Tomas Öberg startade sin karriär som sångare i min källare tillsammans med min äldste son. Det är lugnare i min källare idag.

Igår såg jag de första vitsipporna i Pålsjö Skog.

På Livsbild möter jag en gammal vän. 

 ”Att inte höra

och ej veta vad det var

jag uteslöts från.”

/författad av Olof Söderlind den 22 mars 2012 klockan 23:10.

Dikten är skriven versmått HAIKU

Olof var förbundsdirektör i HRF 1974-1983. Han var då medlem i LIC:s Handikappråd som jag ledde. LIC (Landstingens Inköpscentral) var vid den här tiden( i slutet av sjuttiotalet) ett stort sjukvårdsföretag, som hade produkter inom alla handikappområden. Jag ansvarade för ortoped- och hörselteknik. Handikapprådet sammanträdde fyra gånger per år och Olof representerade HRF. En annan intressant medlem var Åke Ahlsen, författare till boken ”Ur tystnaden” . Åke drev hörselfrågor och gick ganska obehindrat in och ut i statsrådsrummen och förvaltningarna, när han inte drev sitt eget propplaboratorium. Jag minns en gång, när Åke upprörd kom tillbaka efter ett möte med Försäkringskassan. Han berättade att man på ungefär femton minuter förtidspensionerat ett hundratal personer. Det kostar miljoner sa Åke upprört, samtidigt, fortsatte han, kan inte vi hörselskadade själva få avgöra vilka hjälpmedel vi behöver, utan vi får välja från en upphandlad lista! Det vore bättre om jag som hörselskadad fick ett visst belopp varje år och fick välja vad jag behövde,eller spara beloppet och köpa något dyrare nästa år. Föga anade jag då att Åke låg så mycket före sin tid.

I AudioNytt har Stig Arlinger och jag livligt debatterat i några nummer. I det nummer som i dagarna kommer ut, har vi skrivit en gemensam artikel där vi redogör för på vilka punkter vi är ense. Så här lyder punkt fem:

Våra klienter skall med stöd av kunniga och opartiska audionomer kunna göra bra val av hjälpmedel som ökar deras möjligheter i samhället. Den enskilda klienten skall vara den som med stöd av audionomens kunskap helt avgör vilket hörhjälpmedel som passar bäst för det egna behovet.